När jag började intressera mig för mental träning och mentala målbilder handlade allt jag läste om, lärde mig och utbildades i, sådant som fanns ”därborta” och de processer som jag arbetade med fanns till största del utanför mig. Detta är nu över tjugo år sen och många olika filosofier har passerat genom tiden, men det jag snappat upp som fungerar bäst för mig och för de klienter som jag jobbat med, är inget jag läst eller lärt mig av någon annan, det är en upptäckt jag gjort som med så mycket annat, nämligen i arbete med hästarna.
När jag önskar något, befinner jag mig i en diffus sfär som kan gå hur som helst. Det kan bli som jag vill men oftast är det en grå massa av drömliknande tillstånd och besvikelse över vad jag önskat inte sker eller materialiserar sig.
När jag vill något befinner jag mig i en lite mer klar sfär, där vägen till målet (Eller delmålet) har en tydligare bild och lösningarna för hur jag ska nå dit är något tydligare än vid en önskan där allt oftast är ett blurr.
Fortfarande är båda dessa processer något som ligger utanför mig själv. Något jag måste ge bort min kraft för att nå. Något som jag måste anstränga mig på min utsida för att nå upp till. Det är där, medan jag är kvar här. Och det gör mig sårbar och hela processen där viljan ska leda vägen, skramlig, vinglig och faktiskt, otillräcklig.
Att låta kraften jobba på min utsida innebär att det kan vara både utmattande och dränerande. Att det jag vill, finns utanför min sfär, innebär att det är svårt att nå. Svårt att nå upp till och svårt att motivera.
Hur motivera något som är svårt att nå? Det behövs massor av kraft.
Om jag vänder min tanke. Om så bara för att testa att det funkar på den simplaste av processer, kan oväntade saker plötsligt ske.
Varför?
Jo. För jag är kraften. Ok?
Jag inte bara har viljan, jag är, viljan. Ok?
Och det jag vill ska ske, ska ske här, inne i mitten av min sfär. Jag, attraherar det jag vill ska ske. (Glöm det där med önskningar)
Jag, till och med är, det som ska ske. Ja då sker det.
Exempel.
Jag önskar mig ett hus.
Önskan är vag. Inga bestämda former. Ingen geografisk anvisning. Inga detaljer. Bara ett blurr. Kommer ej att ske. Om så sker försvinner det snart igen.
Viljan är starkare än önskan. Ger direktiv. Kan vara detaljerad men fortfarande kan det vara så att processen ligger utanför mig själv. I målbilderna ser jag mig själv sträva efter målet, utanför min sfär. Kämpa. Jobba framåt. Driva. Kraften riskerar att förloras och om jag så uppnår målet kan jag förlora det snart igen.
Att ha att vara husägare som mål vänder på hela processen. Jag behåller min styrka. Min vilja blir direkt. Jag är, husägare är kraftfullt och precist. Till det kan jag lägga sanningar som jag äger ett rött hus i skogen på denna adressen. Det, kära vänner, är en process som jobbar i din riktning, för dig och inte tvärtom.
Naturligtvis sker inte saker och processer bara av sig själv. Det som kan ske och faktiskt också sker är att situationer och processer som i ”önskningarsfären” blurrar omkring och sällan eller aldrig uppnås, klarnar och får mig att ta ansvar för mina val. Får mig att välja vägar och ansvarsområden jag inte annars skulle valt. Det kommer inte att ske av sig själv, det kommer att kosta energi och du kommer att få jobba för din vilja men oddsen att lyckas blir allt mycket enklare om din målsättning är att du, bär hela ansvaret. Du, är målet.
/Carola Lind