Kan någon som behöver ledsagning i de flesta delar av sitt liv leda aktiviteter och inspirera andra att dansa, sjunga eller vara kreativ på andra sätt?
Hur påverkar tillgången till kultur i trygga sammanhang individen? Vad har självledarskap med det hela att göra?
Svaret på den första frågan är ja.
En människa kan behöva omfattande stöd i sin vardag och samtidigt bära på kunskap, kreativitet och förmåga att leda andra. Med rätt förutsättningar kan deltagaren växa från att ta emot en aktivitet till att medskapa den. Nästa steg kan vara att hålla i en övning, lära ut en dans, presentera en sång eller inspirera gruppen till ett konstnärligt uttryck.
Vad kan vi då se över tid i kultursammanhang där deltagarna regelbundet får öva på självledarskap?
Vi kan se hur kroppshållningen förändras. Blicken lyfts. Rörelserna får större riktning och trygghet. Personen börjar ta plats med en ny självklarhet. Kroppen uttrycker en växande känsla av sammanhang, tillhörighet och egen förmåga.
Talet kan utvecklas. Rösten kan bli tydligare, starkare och mer nyanserad. Viljan att berätta, presentera, sjunga eller uttrycka en åsikt får större utrymme. En deltagare som tidigare svarat kort kan börja formulera tankar, ställa frågor och leda samtal.
Även delaktigheten förändras. Intresset för fler uttrycksformer växer. Den som började med musik kanske närmar sig teater. Den som först valde bildskapande kanske vill läsa en text inför gruppen. Varje trygg erfarenhet öppnar en dörr till nästa.
Över tid kan förmågor som länge varit otränade plötsligt segla upp och ta plats. En stark rytmkänsla blir synlig. En naturlig scennärvaro träder fram. Någon visar sig kunna samla en grupp, förklara en övning eller skapa trygghet för andra. Förmågan har funnits där. Nu har den fått ett sammanhang där den kan upptäckas, användas och utvecklas.
Självledarskap växer genom handling. Deltagaren får välja, pröva, genomföra, påverka och bära ansvar utifrån sina förutsättningar. Varje erfarenhet bygger vidare på den förra.
När detta pågår under flera år kan människans roll förändras i grunden. Från deltagare till medskapare. Från mottagare till initiativtagare. Från den som får stöd till den som också vägleder och inspirerar andra.
Där finns kulturens verkliga kraft. I möjligheten att upptäcka vem en människa kan bli när hennes uttryck får tid, utrymme och betydelse.
Där människan får lov, där människan uppmuntras, utmanas och bereds möjligheter, skapas också förståelse för värdet av tillgänglig kultur.
För den som vill se går detta sedan aldrig att göra osett.
/Carola Lind