Perfekt
“Perfekt” är ett ord som ofta används som en måttstock för att mäta det vi uppfattar som det ultimata, det felfria, det ouppnåeliga. Men när vi verkligen stannar upp och tänker på det, inser vi att “perfekt” är en illusion, en tillfällig överenskommelse vi gjort med oss själva och med världen omkring oss.
Vad som anses vara perfekt idag kanske inte var det igår, och kommer sannolikt inte vara det imorgon. Det är en spegel av de normer och ideal som samhället för tillfället har bestämt sig för att hålla högt. Perfektion är därmed flyktig, föränderlig och djupt subjektiv.
“Vacker” däremot, är något helt annat. Vacker är inte fångad i en ram, inte bunden av tidsanda eller yttre standarder. Vacker är fritt, det bestäms av betraktarens öga och hjärta. Vad som är vackert för en person kan vara osynligt för en annan, och det är just där dess sanna kraft ligger. Skönheten i det vackra ligger i dess förmåga att beröra oss, att skapa en känsla, att väcka något inom oss som är genuint och äkta.
Där perfekt försöker eliminera varje brist, försöker vacker omfamna dem. Det är sprickorna i en antik vas, det oväntade i ett leende, det unika i ett par ögon som berättar en egen historia. Vacker är en påminnelse om att det är det ofullkomliga som gör något särskilt, som gör att vi stannar upp och verkligen ser.
Perfekt kan vara något vi strävar efter, men vacker är det vi finner när vi slutar leta efter det felfria och istället uppskattar det unika, det äkta och det som resonerar med oss på ett djupare plan. I slutändan är det vacker som stannar kvar, för det är inte bundet av normer, utan av känsla.
När vi talar om prestation och måluppfyllelse är det lätt att fastna i tanken på att bara det perfekta är gott nog. Vi sätter upp mål och standarder, ofta utifrån en föreställning om vad som krävs för att vara framgångsrik eller duktig. Men precis som med begreppet “perfekt” riskerar vi att förlora något viktigt på vägen om vi stirrar oss blinda på det felfria.
Prestation är inte och bör aldrig vara, en jakt på det perfekta. För i den jakten riskerar vi att missa den verkliga betydelsen av våra ansträngningar. Sann prestation handlar inte om att nå ett ideal som är omöjligt att upprätthålla, utan om att sätta sin prägel på världen genom att möta utmaningar, övervinna hinder, och lära sig något nytt längs vägen. Prestation är resan, lärdomen, och den utveckling vi genomgår när vi strävar mot våra mål – oavsett om vi når hela vägen fram eller inte.
Måluppfyllelse, å andra sidan, är inte nödvändigtvis att bocka av en lista eller att nå det exakta resultat vi föreställde oss från början. Det kan lika gärna vara att upptäcka nya möjligheter, att omvärdera vad som verkligen är viktigt, eller att finna värde i själva processen. Måluppfyllelse är vacker när den får oss att växa, när den leder till insikter och upplevelser som vi inte kunde förutse.
När vi kombinerar dessa idéer inser vi att prestation och måluppfyllelse inte kräver perfektion, utan snarare modet att vara oss själva, att ge vårt bästa, och att acceptera att “vacker” ibland är mycket mer kraftfullt än “perfekt.” Det är i våra unika insatser, i våra ofullkomligheter och lärdomar, som den verkliga skönheten ligger. När vi ser prestation och måluppfyllelse genom denna lins, blir varje steg på vägen meningsfullt och vackert – oavsett resultatet.
/Carola Lind