Jag läser igenom boken jag just nu skriver, om lågaffektivt perspektiv bland annat i skolan. Tänkte jag skulle dela med mig av en dialog jag håller varmt om hjärtat.
”
Elev: Du är fan en fröken fan.
Jag: Fröken fantastisk?
Elev: Nej, en jävla kärring från ett helvetehål.
Jag: Alltså wow, tack! Jag har alltid velat ha ett smeknamn!
Elev: Tittar under lugg och ser sur ut.
Elev: Och så alla dina jävla mostrar.
Jag: Ser dum och frågande ut.
Elev: Ja! Dina jävla mostrar. Alla jävla lärare som är som du. Fy.
Jag: Ler, säger, men du, jag är inte besläktad med alla andra lärare?
Elev: Tittar förvånat. Säger Eh jo. Ni är alla släkt. Från samma jävla fitthåla.
Jag: Vilken helt underbart fin tanke!
Elev: Stirrar på mig. Sänker axlarna. Tar ett djupt andetag.
Jag: Känns det bättre?
Elev. Mumlar, ja.
Jag: Så jag är fröken fan? Jag är (Sjunger) Frööööken faaaaantastisssssccchhh.
Elev: Börjar skratta.
Jag: Skrattar med. Försiktigt. Bomben kan fortfarande brisera.
Elev: Fan.
Jag: Fröken fan. Och mina fan tastiska mostrar.
Vi: Skrattar ihop.
”
Tanken att alla jäkla lärare är besläktade är nog inte helt främmande för fler elever. Att vara en av dem som elever kan uttrycka sig till är en ynnest.
/Carola Lind